Du läser ofta i pressen om incidenter som inträffar på platser där du tror att du skulle vara fri från sådana. Du åker med din familj och vänner till en strand som främjas för att vara den vackraste och njuta av den atmosfär den erbjuder. Tanken att rovdjur faktiskt lurar där ligger längst ifrån dig.
Den frihet som jag växte upp med, som jag uttryckte för andra, som jag kände var en del av välsignelserna i mitt land upphörde att existera när jag den 31 december 2009, gammaldags, attackerades med avsikt att våldta längs Pigeon Point sträcka kallas The Swallows.
zI hade lämnat min familj och kamerabesättningen på hotellet och åkte ner till stranden för att ta ytterligare bilder för en kommande serie om ekoturism / bevarande på TV.
De var alla vana genom åren att jag försvann med min kamera tidigt på morgonen när alla fortfarande sov. Du får de bästa naturbilderna tidigt på morgonen och sen eftermiddag.
Den morgonen satt jag i mitt fordon, fönstren uppe och dörrarna låsta och såg när joggare passerade, säkerhetspersonalen passerade och två eller tre andra fordon passerade. Klockan 6.30 när jag tog upp kameran från framsätet och öppnade dörren för att tändas, hoppade den här mannen in i min dörr och fastnade det mest hotfulla blad jag någonsin sett i halsen. Bladets längd och tjocklek fick mig att bli svag på en gång. Jag tror att mitt hjärta slutade slå i några sekunder.
Han sa, "Rör dig inte, rör dig inte" i en hotande ton när jag kom ut ur min första chock. Sedan beordrade han mig ur fordonet, 'Kom ut, kom ut!'
Jag började be honom att inte döda mig, bara ta någonting, allt. Min kamera, telefon, handväska var inom synhåll och räckhåll men han koncentrerade sig bara på mig.
Han pressade vidare kniven mot halsen och beordrade mig, 'Ah säg kom ut nu!' i den omisskännliga Tobagonska twang. Hela mitt liv blinkade framför mig när jag sakta steg ut ur fordonet. Mina barn visste inte ens var jag var och hur skulle de ta detta om mannen dödade mig och min kropp dyker upp dagar senare. Det här kunde inte hända mig. Nej, inte på denna vackra solbelysta plats där så många människor just hade gått förbi. Men det hände.
Mannen stack sedan in bladet i ryggen och beordrade mig att gå bort från fordonet och på vägen. Han grep min vänstra arm med sin vänstra hand medan han höll kniven i min lilla rygg med höger. Jag lyckades se tillbaka på mitt fordon och förväntade mig att kanske se andra män plundra det, men det fanns ingen annan. Jag tittade bra på mannen då när han gick med mig. Synen på hans nakna ansikte och det bladet präglas nu i mitt minne för alltid.
Han tvingade mig att gå några hundra meter på vägen. Jag försökte hålla mig mitt på vägen av rädsla för att han skulle tvinga mig i havet till höger eller i buskarna till vänster. Min rädsla var inte ogrundad.
