En stolt medborgare i den turkiska republiken gav denna berättelse. Hon berättade eTurboNews:
Jag är fast besluten att tillkännage min röst och det kollektiva ropet från turkiska medborgare överallt.
eTN avslöjar inte namnet för författarens säkerhet. Författaren har en kandidatexamen i nationalekonomi och en magisterexamen i International Business and Management från Westminster Business School.
Min artikel, "Digital dissent: How Turkish Voices Rise Against Censorship", är en förstahandsskildring av vår kamp och motståndskraft.
Amerikas röst stängdes av USA:s president Trump efter att ha rekommenderats av Elon Musk. Detta var en artikel publicerad i VOA:
Turkiet, och specifikt Istanbul, är en stad älskad av besökare från hela världen. Med Turkish Airlines som flygbolaget med flest direkta internationella flygningar, med lyxhotell och en blomstrande turism- och mötesindustri (MICE), är turismen en viktig bidragsgivare till den turkiska ekonomin. Turism är beroende av fred och säkerhet
Den 19 mars 2025 antände Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu abrupt frihetsberövande en våldsam rörelse – en som rann ut från gatorna till den digitala sfären. När tusentals protesterade samlades vår onlinegemenskap med hashtags som #FreeImamoglu.
När regeringen flyttade för att tysta över 700 digitala röster drog vi oss inte tillbaka; vi anpassade oss. Genom kreativa lösningar och obeveklig beslutsamhet förvandlade vi varje block till ett märke av trots.
Den här artikeln är mer än en rapport. Det är en förklaring om vår orubbliga anda. Jag ser detta som en unik möjlighet att fungera som din medlare, föra turkarnas autentiska och rebelliska röst hemma och utomlands till din läsekrets och utmana censuren direkt.
Digital oliktänkande: Hur turkiska röster stiger mot censur
Den 19 mars 2025 fick Türkiyes redan flyktiga politiska scen ännu ett hårt slag. Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu – en oppositionsman och ledstjärna för hopp för miljoner – greps plötsligt på falska anklagelser. För dem som länge har sett kampen för en friare Türkiye var hans arrestering ännu ett kapitel i en bok som alltför ofta har innehållit politiskt förtryck utklädd till "lagsbekämpning".
Men när gatorna fylldes av trotsiga demonstranter, var regeringen inte nöjd med bara ett fysiskt tillslag. De gick snabbt för att tämja den digitala slagmarken – ett utrymme som många turkar har kommit att lita på för ofiltrerad sanning.
Protester och digitalt ramaskri
Tusentals gick ut på gatorna nästan omedelbart efter nyheten om İmamoğlus internering bröts. Protesterna var råa och orubbliga – ofiltrerade uttryck för ilska, hopp och krav på rättvisa. Ändå var den offentliga uppvisningen av oliktänkande inte begränsad till fysiska sammankomster. I ett land där traditionella medier ofta ses som en förlängning av staten, har digitala plattformar blivit livlinan för oberoende uttryck.
Sociala medieplattformar som X (tidigare Twitter), Instagram och Telegram lyste upp med uppmaningar om rättvisa och protester. Hashtags som #FreeImamoglu och #JusticeForİmamoğlu trendade varje minut och förstärker röster som statskontrollerade berättelser annars skulle tysta. Varje livevideo, varje hashtag, varje tweet var ett samlingsrop mot förtryck. Men i takt med att de digitala protesterna blev starkare, ökade också statens beslutsamhet att kontrollera berättelsen online.
The Digital Clampdown: Kan detta stoppa turkar från att protestera?
I en vändning som verkar nästan overklig, var regeringens nästa drag inte att ta itu med sina folks legitima klagomål utan att slå den digitala spelboken. Inför en viral onlinerörelse som samlar stöd för İmamoğlu, krävde turkiska myndigheter att X skulle stänga av över 700 konton. Dessa konton, allt från nyhetsmedier och politiska personer till studenter och gräsrotsaktivister, hade blivit rösten för ett folk som var desperat efter förändring.
Det är ett drag som passar fint in i Türkiyes växande spelbok om digitalt förtryck. Bara månader tidigare, under politisk oro i augusti 2024, blockerade regeringen tillfälligt Instagram och lutade sig hårt mot X för att begränsa avvikande röster. Det här är inte isolerade incidenter – de är en del av en bredare global ökning av censur på sociala medier. Türkiye har blivit ett av de ledande exemplen om hur stater beväpnar plattformar för att tysta oppositionen, ofta med motvillig hjälp av plattformarna själva.
Regeringens motivering var rak: genom att tysta dessa digitala oliktänkande kunde de kväva ytterligare mobilisering. Men man behöver bara titta på det turkiska civilsamhällets motståndskraft för att se att detta var en grov underskattning. I ett land med en lång historia av att övervinna censur med uppfinningsrikedom har sådana digitala åtgärder bara väckt ytterligare upprördhet och motstånd.
Musk's X uppfyller kraven på kontoblockering
Det är här som situationen tar en särskilt bitter vändning. I en ironisk vändning av ödet fann X – som en gång sågs som en förkämpe för yttrandefrihet – att kapitulera för regeringens krav. Trots sin långvariga retorik om att försvara yttrandefriheten, utfärdade X:s Global Government Affairs-team följande uttalande:
Vi invänder mot flera domstolsbeslut från den turkiska myndigheten för informations- och kommunikationsteknik om att blockera över 700 konton från nyhetsorganisationer, journalister, politiska personer, studenter och andra inom Türkiye.
Att tillhandahålla en plattform för att försvara allas rätt till yttrandefrihet är av största vikt vid X, och vi anser att detta beslut från den turkiska regeringen inte bara är olagligt, det hindrar miljontals turkiska användare från nyheter och politisk diskurs i deras land. Vi ser fram emot att försvara dessa principer genom rättssystemet. X kommer alltid att försvara yttrandefriheten överallt där vi är verksamma.
Detta uttalande, som på ytan lovar ett engagemang för yttrandefrihet, doftar av en påtvingad kompromiss. Det är som om X inte hade något annat val än att byta ut en bit av sina så kallade yttrandefrihetsuppgifter för att blidka en auktoritär regim.
Logiken är avväpnande cynisk:
En plattform måste antingen utstå en fullständig avstängning i ett land eller gå med på selektiv censur. Förutsägbart valde X det senare.
Musks skämt från en tidigare kontrovers – "Valet är att låta Twitter strypa i sin helhet eller begränsa åtkomsten till några tweets. Vilken vill du ha?" – verkar nu mindre som en offhand anmärkning och mer som ett manifest av underkastelse.
Genom att välja att följa har X i huvudsak förklarat att digital frihet är en lyx som måste offras för att upprätthålla marknadstillträde och undvika en avstängning i grossistledet. Det är en skarp påminnelse om att när ekonomiska incitament och juridiska påtryckningar sammanfaller, är de höga idealen om yttrandefrihet ofta det första offer.
Ironin och sarkasmen i det hela
Låt oss vara brutalt ärliga: vilken tragisk ironi. Här är vi, i ett land där motståndsandan är lika djupt förankrad som den turkiska kärleken till starkt kaffe, och en plattform som en gång stoltserade med sitt trotsiga stöd för det fria ordet nu faller i linje med statlig censur. Man kan sarkastiskt notera att den digitala tidsålderns löfte om gränslös kommunikation bara är lika robust som företagets vilja att skydda den – en vilja som, i det här fallet, verkar ha fördunstat inför rättstryck och marknadspragmatism.
Det är något nästan skrattretande med ett företag som en gång förklarade sig vara en global försvarare av frihet som nu verkar stödja statliga övergrepp. Ironin är tjock: en plattform som säger sig ge en tillflyktsort för varje röst reducerar nu sin roll till portvaktens roll och tystar just de röster som den påstod sig förstärka. Uttalandet från X:s Global Government Affairs-team är inte en modig ståndpunkt för yttrandefrihet; det är ett försiktigt samtycke till kraven från en regering som länge har fulländat konsten att digitalt förtrycka.
Den outsläckliga andan av turkiskt motstånd
Trots detta digitala bakslag är det turkiska folket allt annat än tyst. Om något har regeringens hårdhänta inställning väckt ännu mer beslutsamhet bland medborgarna. Turkar är ökända för sin förmåga att anpassa sig. När en dörr är stängd – på gatan eller online – hittar de ett annat sätt att låta sina röster höras.
På otaliga kaféer, studenthem och vardagsrum delar teknikkunniga medborgare tips om hur man kringgår censur. VPN, krypterade meddelandeappar och alternativa sociala medieplattformar har blivit verktygen för en motståndskraftig generation som vägrar acceptera tystnad. Själva handlingen att skapa nya konton eller använda mindre vanliga plattformar är en form av protest i sig. Staten kanske kan blockera några hundra röster på en plattform, men den kan inte släcka andan hos ett folk som länge har kämpat mot förtryck.
Det absurda i det hela är en källa till både förlöjligande och inspiration. Hur kan en regering som fruktar allmänt oliktänkande också vara så säker på att den kan kontrollera digitala samtal?
Svaret är enkelt:
Det underskattar det turkiska medborgarskapets kreativitet och beslutsamhet. Varje gång en plattform som X böjer sig för censur, ger den oavsiktligt bränsle till en djupare beslutsamhet bland folket. Varje blockerat konto fungerar bara som ett hedersmärke – ett tecken på att regimen är så hotad av yttrandefriheten att den måste vara tyst.
