Fick Sri Lankas sköldpaddsviskare ett meddelande dagar före tsunamin?

Det var Boxing Day 2004.

Santha Fernando, en 27-årig Sri Lankan som driver ett sköldpaddkläckeri vid Kosgoda, söder om Colombo, hörde havsvattnet rusa genom buskarna innan han kände att det virvlade och skummade runt fötterna och rörde sig upp till knäna innan han drog sig tillbaka.

Vanligtvis var Santha på stranden cirka 300 meter från kläckeriet och samlade mossa för att mata sina sköldpaddor. Den morgonen hade en plötslig tillströmning av besökare till kläckeriet försenat honom.

Havet drog sig tillbaka som det kom, förbi kokospalmerna, buskarna, staketet och husen intill stranden.

”Konstigt” tänkte han på detta ovanliga fenomen. Det hade aldrig hänt förut.

Sedan bröt han ut i kall svett. Han kom ihåg en dröm från ungefär fyra dagar tidigare.

Skrikande på dem runt omkring honom för att gå till hög mark, varnade han för en stor och kraftfullare våg som skulle återvända. Han placerade två sällsynta albinosköldpaddor i en hink och körde dem i säkerhet i en tvåvåningsbyggnad ungefär en kilometer bort.

Han rusade tillbaka för att ta tag i sina två barn och tog dem i säkerhet i ett tempel på hög mark och ropade hela vägen mot människor han mötte för att gå i säkerhet på hög mark.

Det som hände när den andra vågen slog kusten med förödande effekt är historien; dess offer minns fortfarande vid minnesmärken uppförda längs öns sydvästra kust. Inte mycket långt från kläckeriet står en vägarstruktur vid Peraliya tyst vaktmästare som vittnesbörd om världens största enskilda järnvägskatastrof när ett tåg fullt av passagerare sopades av spåren med 1,270 XNUMX passagerare av det rasande havsvattnet den dagen.

Offren kommer ihåg årligen på Boxing Day. Ett tåg stannar vid Peraliya när katastrofen inträffade. Förare och tågpassagerare och bybor kommer att delta i en enkel ceremoni innan tåget återupptar sin resa.

Santha har, som de flesta drabbats av tsunamin, gått vidare men är omtänksam när han nämner sin syster och farföräldrar som han förlorade mot havet den dagen.

Kläckeriet har byggts om och är populärt bland besökare, och han får sköldpaddsälskare-naturvårdare som besöker honom från utlandet för att arbeta som volontärer och lära sig om dessa långlivade varelser från havet. Sri Lanka besöks av fem av de sju typerna av sköldpaddor, Santha, förklarar och pekar på sandhögarna där han har taggat ägg från olika raser med sina ägg i storlek från bordtennisbollar till tennisbollar.

Hans kärlek till alla kännande varelser visas när han använder en pinne för att försiktigt flytta en svart skorpion i sin väg till säkerhet från att trampas på eller från stickande besökare.

I flera havsvattentankar simmar sköldpaddor i olika åldrar och storlekar från kläckning till nära vagnhjulstorlek. ”Josephine” som är handikappad på grund av blindhet och en 50-årig mamma som har en djup sprut på en flipper orsakad av ett fisknät som får henne att spendera de senaste 10 åren i kläckeriet, “Natalia” och “Sabrina” svarar på Santhas uppmaning att komma nära besökarna. Han verkar verkligen vara en sköldpaddsviskare.

Nu 41, var det inte hans kunskap om Leatherbacks, Green Turtles, Hawks Bills, Loggerheads eller Olive Ridley's som fick författaren att plocka upp öronen. Det var hans omnämnande att ha tidigare kunskaper om tsunamin.

Hur?

Han blev medveten om en sådan händelse fyra dagar tidigare, förklarade han.

"Jag såg det i en dröm," sa han.

”Jag såg havet rusa in, sopa bort hus, djur och människor och orsaka förstörelse”, sa han. Han avfärdade det bara som en dröm, för han var helt omedveten om att sådant skulle hända Santha sa.

Men när havsvattnet virvlade runt knäna och drog sig tillbaka den morgonen kom han ihåg drömmen. Han kände att det blev verklighet och att en andra mer destruktiv våg skulle följa. Därav hans ropade varningar till de andra.

Det var ren instinkt som ledde till att sköldpaddorna tog bort först före hans barn, förklarade Santha. Han var engagerad i att rädda och ta hand om sköldpaddor från nio års ålder, men det var mer en reflexåtgärd.

Många forntida myter finns i överflöd runt om i världen av sköldpaddor och sköldpaddor som förevigats genom tiden i sniderier, grottmålningar och totempålar. I grekisk mytologi sägs Guds budbärare, Hermes som var förtjust i varelserna, ha gjort sin lyra av ett sköldpaddsskal.

Så var drömmen en varning från djupet eller ett meddelande som omedvetet avlyssnades av honom på grund av hans kärlek och långvariga umgänge med sköldpaddor? Santha påstår sig inte veta.

Hans kärlek till sköldpaddor ärvdes från hans far, 68-årige Amarasena Fernando, som skulle kunna sägas vara den första Sri Lankas "sköldpaddkrigaren" som deltog i att rädda sköldpaddor och återhämta sina ägg från att ha slukats av människor.

Ord från en äldre främling på Negombo-stranden till en ungdomlig Amarasena hade länge startat honom på korståget för många år sedan. Amarasena hade följt sitt råd att sköldpaddor, vissa med en livslängd på cirka 300 år, bör respekteras och skyddas istället för att dödas för konsumtion i den dåraktiga tron ​​att uppnå livslängd.

Amarasena hade börjat med att köpa sköldpaddsägg till ett premiumpris från människor som grävde dem från stranden för att säljas på marknaden. De begravdes i sanden i hans trädgård tills äggen kläcktes. De små kläckarna vid rätt tidpunkt skulle sedan släppas ut i havet på natten. Han berättade med glädje hur han räddade omkring fem stora sköldpaddor genom att punktera hjulen på en lastbil som hade fastnat i sanden medan han transporterade sköldpaddorna för slakt.

När föraren av den immobiliserade lastbilen sökte hjälp hade unga Amarasena släppt sköldpaddorna.

Amarasena hade flyttat till Kosgoda och varit pionjär i sköldpaddan kläckeri 1960. Med inte mycket trädgårdsutrymme begravdes sköldpaddsägg i sanden i hans kök tills kläckarna kom fram. Ibland väcktes Santha och hans syskon som sov på golvet av små sköldpaddor som krypade på sina mattor på natten.

Santha fortsätter sin fars arbete att köpa sköldpaddsägg till en premie, skydda dem tills de kläcks och släppa spädbarnen i havet.

Idag har Santha cirka 400 sköldpaddor i sitt kläckeri i olika uppväxtstadier. Han håller omkring 20 stora vuxna sköldpaddor i tankar. Av dem är fem handikappade, vissa är blinda och andra handikappade på grund av skador. Resten skulle hållas i ungefär fem år för att släppas för att säkerställa att de inte skulle bli offer för rovdjur som plockar upp de flesta sköldpaddorna som årligen tar sig ut i havet. Det uppskattas att endast ungefär en av 1,000 kläckningar överlever fram till vuxenlivet.

Kärleken till sköldpaddor stoppade Santhas skolning tidigt men inte hans utbildning. Han skramlar av information om olika typer av sköldpaddor, deras genomsnittliga livslängd, mat och deras rovdjur, och faror som alla sköldpaddor möter från fiskenät till plastpåsar.

Med utgångspunkt från ett hölje som innehåller högar av sandtäckta ägg, tas besökare runt flera tankar med havsvatten som är hem för sköldpaddor i olika tillväxtstadier. Santha verkar känna dem individuellt när han förklarar om dem.

”Jag kollar de enskilda kläckarna innan jag släpper dem i havet. Det finns några som är blinda och handikappade. Jag håller dem i en separat tank för att ta hand om dem, förklarar han.

Santha stannar och ropar namn vid varje tank, och sköldpaddorna svarar och simmar upp till honom. De flesta är uppkallade efter europeiska besökare som har donerat pengar för kläckeriets underhåll. Det finns Kara King och Jane of England. Det finns "Julia", en albino som presenterades i en "turtlenapping" av en samvetslös man som lockades av en stor summa pengar från en utlänning.

Santha uppmuntrar inte att röra sköldpaddorna. Besökare kan ha virus som är skadliga för hans laddningar, liksom de hudprodukter som används varje dag, vilket också kan skada de känsliga sköldpaddorna, förklarar han. Det finns dock ett undantag. "Du kan försöka röra den här."

”Det biter”, varnar han. Han sätter in handen i vattnet och drar den snabbt ut när sköldpaddan faller och snäpper. "Det har humör och slåss med andra", säger han.

Andra tankar är hem för en storblind och en annan för en som hade en flipper skadad av ett fisknät.

De skadade och blinda tas om hand och kommer inte att släppas ut i havet eftersom Santha fruktar att de skulle bli offer för rovdjur.

Santha hoppas att en dag bygga ett sköldpaddsjukhus i ett intilliggande kvarter. Men just nu verkar det som en dröm att uppnås, för marken ensam skulle kosta massiva Rs30 miljoner.

Under tiden har Amarasena, som arbetat under den berömda srilankanska forskaren, den avlidne Cyril Ponnamperuma, sin egen teori om tsunamin. Det var ett fall av månens inriktning och flera stjärnor i solsystemet som orsakade en massiv gravitation på jorden som ledde till den, hävdar han. Att säga att varningar om en stor katastrof (inte specifikt en tsunami) som han gav media till omkring tre månader före händelsen bortses från.

Han förutspår ytterligare en stor katastrof 2030.

Alla bilder © Panduka Senanayake